Syftet med arbete är att undersöka vilka attityder pedagoger och barn har till barns lek och rörelse. Med hjälp av enkätundersökningarna och observationerna kom vi fram till att barn generellt tycker om att leka och röra på sig. Litteraturens syn på pojkar och flickors lek stämde dock inte alltid överens med vad vi såg på vår verksamhets förlagda utbildning (VFU). Vi vill även se hur barn vill ha det när de leker. Om de vill leka ensam eller flera tillsammans, bestämma själva vad de ska leka eller om de vill att någon ska bestämma vad de ska leka mm.

Vårt examensarbete handlar om barns tankar och åsikter kring leksaker och saker att leka med på en förskola ur ett barns perspektiv. Syftet med arbetet var att få en förståelse och lyssna på barns uppfattningar om materialet på förskolan. Vi utgick från frågorna: Vad tänker femåringar kring saker att leka med och leksakers funktion på förskolan? Går det att utläsa av barnens tankar att det finns könsrelaterade åsikter kring leksakerna och saker att leka med på förskolan? Metoden som användes för att få fram ett resultat var barnintervjuer utifrån barnens egna fotograferade bilder. De som deltog var sju femåringar från två olika avdelningar på samma förskola.

Ett antal förskollärare har intervjuats om sin syn på barn som har svårt att leka med andra barn. Pedagogerna har en samstämmig bild av att dessa barn oftast reagerar med att antingen dra sig tillbaka eller med att bli utagerande vid kamratkontakt. För att stötta dessa barn är det vanligaste arbetssättet för pedagogerna att gå in i leken. De intervjuade uttrycker speciellt oro för att de inåtvända barnen blir bortglömda samt att de utagerande barnen skall få stämpeln "de som alltid förstör"..

Tidigare forskning har visat att för barn som inte accepteras ökar risken för social isolering och utanförskap. Syftet med undersökningen har varit att försöka ta reda på hur barnen som ofta leker ensam på förskolan upplever sin situation, om de verkligen har valt att leka ensam och i så fall vad beror det på att barnen väljer att leka ensam? Min frågeställning är: Finns det tillfällen när barnen själva väljer att leka ensam och om det gör det vad beror det då på? Vad kan det beror på om ett barn ofta blir utesluten från leken? Undersökningen är gjord utifrån en etnografiskansats där jag bedrivit en kvalitativ undersökning. Metoder jag har använt är intervjuer och observationer. Jag har försökt att se på händelserna från barns perspektiv.

Arbetet redovisar en undersökning vars syfte var att förstå hur barn upplever lek, samt hur de upplever leken som lärande i skolan, i skolans lägre årskurser. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju med fenomenologisk inriktning som bygger på enskilda samtal samt gruppintervjuer med nio barn. Resultatet visar på att samtliga barn upplever lek som lustfyllt och roligt. Barnen upplever lek främst som olika sorters lekar och kamrater är viktiga, dels för att barnen upplever det roligare att leka tillsammans med någon, men även för att de lär sig att umgås och vara sociala. Leken i skolan upplever de sker på rasterna och när det är fritt.

Lek är en erkänt viktig del i barns utveckling men det nämns sällan vad för betydelse den har för vuxna. I detta arbete har jag utgått från att lek är något att ta tillvara på och uppmuntra i livet. Jag har också utgått från att leken inte alla gånger kommer av sig självt utan att den kan behöva uppmuntras. Jag försöker i det här arbetet få ett grepp om vad lek har för betydelse i vuxenlivet samt vad det finns för positiva aspekter med leken. Jag har undersökt hur vi idag ser på lek bland vuxna och vad det finns för olika ansatsningar till att få in mer lek i vuxenvärlden. Genom teoribildning och två platsstudier har jag analyserat vad det finns för olika aspekter som bör tas hänsyn till vid planerandet av en lekfullmiljö riktad till vuxna, exempelvis särskilda inslag eller element som uppmuntrar till lek. Det finns idag flera forskare och organisationer som förespråkar och jobbar för att människor ska inse värdet av lek. Dels genom att upplysa om värdet men också med att uppmuntra människor genom olika initiativ till att leka mer.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka tystnadens kommunikativa funktion i två svenska teaterpjäser, Leka med elden av August Strindberg och En talande tystnad av Erland Josephson. I min metod använder jag mig av en anti-essentialistisk hållning och intresserar mig i första hand för tystnadens funktion.Tystnaden analyseras utifrån tre ingångar: dess relevans, konceptualisering och distanserande/förenande funktion. Analysen visar skillnader pjäserna emellan vad gäller tystnadsindikationer i teatertexten. En talande tystnad regisserar oftare explicit pauserna medan tystnaden i Leka med elden endast är antydd i texten och får sin relevans i Holms regi. Metaforer som avslöjar tystnadens konceptualisering förekommer i En talande tystnad men inte alls i Leka med elden.

Syftet med den här erfarenhetsbaserade essän är att utforska vad min uppgift som förskolepedagogär i mötet med barn som har svårt att leka med andra. Vad innebär det att vara en godpedagog i mötet med barn som har svårt att leka med både vuxna och barn? Frågeställningenväcktes i mig då jag på min nya avdelning uppmärksammade två barn som hade den svårigheten.Essän börjar med mina samspelande observationer av barn som har svårt att leka medandra. Därifrån börjar jag enligt principen praktiken först och teorin sedan söka teorier somkan ge mig stöd i hur jag bör agera. Jag utforskar teorier om lekens betydelse från tre olikateoribildningar: det utvecklingspsykologiska (Winnicott), psykoanalytiska (Erikson) ochgränsöverskridande (Vygotskij).

Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka, analysera och beskriva hur barn upplever sin delaktighet och sitt inflytande på förskolan. Då begreppen har blivit allt mer betydelsefulla i förskolan och dess läroplan har vi valt att gå djupare in på hur barnen i verksamheterna upplever detta. Det finns en del studier på hur vuxna arbetar kring barns delaktighet och inflytande men inte lika många som handlar om barnens perspektiv. Därför har vi i vår studie valt att enbart utgå ifrån barnens upplevelser och tankar kring delaktighet och inflytande. De frågeställningar vi har använt oss av har varit: Hur upplever barn sin delaktighet och sitt inflytande? Och vad vill barn ha inflytande över och vara delaktiga i? För att få svar på dessa frågor har vi använt oss utav kvalitativa intervjuer med barn på tre olika förskolor. Resultatet visar att det är i leken som barn känner sig ha mest inflytande, där upplever de flesta att de på egen hand får bestämma saker som vem de vill leka med och vad de vill leka med, men många av barnen hade gärna velat få bestämma när de skall få leka.

Vilka förväntningar och tankar har femåringarna inför att börja i förskoleklassen? Som pedagog och lärare vill man ha kunskap om vilka förväntningar och tankar barn har om förskoleklassen, då det sker förändringar i barns liv. Förskolan förknippas med lek, medan förskoleklassen förknippas med lärandet..

Lek tillsammans med andra barn kan vara barns sätt att lära sig det sociala samspelet för att utvecklas emotionellt och intellektuellt. Många barn tillbringar långa dagar i förskolan och därmed är förskolepersonalen betydelsefull för deras utveckling i bl.a. lek. En stor utmaning för dem är att hjälpa barn som inte förstår och behärskar andra barns leksignaler. Undersökningens syfte har varit att studera vilket synsätt personal i förskolan har på barns lek samt vilka arbetssätt och metoder de använder för att hjälpa barn som saknar förmåga att leka tillsammans med andra barn. Undersökningen genomfördes med ostrukturerade intervjuer med åtta intervjupersoner.

Sammanfattning saknas..

Syftet med studien var att ta reda på vilka strategier barn i åldrarna fyra till sex år anser sig använda för att ta kontakt med andra barn för att leka.För att belysa syftet har en kvalitativ studie med intervju som metod genomförts. Barnen intervjuades parvis på de förskolor där barnen vistades. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan kunna analyseras genom meningskoncentrering.Huvudresultaten som framgår i studien är att barnen har visat sig vara sociala och kontaktsökande. Barnen anser att kamratskap är viktigt och att det skulle vara tråkigt utan kompisar. Deltagarna i studien har även många uppfattningar om vad som krävs för att få deltaga i lek.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur pedagoger inom förskolan arbetar för att lära sig mer om och fånga upp barns intressen . Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer med två verksamma pedagoger inom förskolan. Pedagogerna menade att en stor del av delaktighetsarbetet är att arbeta utifrån barns intressen. Men under intervjuerna kom det fram att pedagogerna anser det som svårt och problematiskt att fånga upp barns intressen. En omständighet som pedagogerna beskrev som svår, jobbig och problematisk var att fånga upp barnens verkliga intresse.

Vi har studerat yngre barn i den fria leken, det vi betraktat är den kommunikation och det sociala samspel som uppstår i lekvärlden. Genom att analysera och reflektera vårt datamaterial har vi kommit fram till att barnen väljer att leka i mindre grupper och gärna med samma kamrater. Ibland kan barnen välja att leka i en större grupp om temat inbjuder till att vara många. Vi märkte en skillnad vid dialogerna i leken, de äldre barnens konversation var innehållsrikare än de yngre barnens. Under forskningens gång har vi sett att fast det sker förändringar i leken fortsätter barnens lektema utan avbrott.